Las Palmas

Det finns säkert många andra, och kanske till och med bättre ställen att åka till. Jag tänker inte ta reda på vilka. Staden Las Palmas de Gran Canaria kommer med största säkerhet att ha mig som besökare fler gånger. När detta skrivs var senaste gången i november 2011.  Med promenadavstånd till Luleå Airport och direktflyg därifrån till GC, sedan taxi från Gandoflygplatsen till något hotell i närheten av Santa Catalina eller Las Canteras är det bekvämt så det förslår. Väl framme kan man smälta in i stadslivet utan att bli påhoppad av time share-bedragare eller bli utsatt för andra turistfällor. Vill man vara extra säker ser man till att inte gå omkring i shorts vilket är en detalj som avslöjar turister. En spansk man går alltid i långbyxor. Damerna är också fullt påklädda oavsett hur soligt och varmt det är. Klimatet i Las Palmas sägs vara det behagligaste på hela planeten. Luftkonditionering behövs således sällan och finns inte heller i något hotell som jag känner till. Den frusna föreståndarinnan för biluthyrningsfirman jag anlitade vid ett av mina tidigare besök påpekade med tydlig ironi att bilen var utrustad med air condition och att denna lyx var överflödig i det kalla klimat som råder på ön. Hon skulle bara veta…

Det bor många skandinaver i Las Palmas.  Alla jag träffat pratar spanska och har integrerat sig i samhället. Man umgås visserligen med sina landsmän men verkar ofta ha även kanariska vänner. Den skandinaviska klubben, vars medlemmar i huvudsak utgörs av migrerade nordbor, arbetar också på ett föredömligt sätt för språklig och social integration. 

Det man främst märker av i form av turism är besöken av kryssningsfartyg. Hamnen, som är en av de större i världen och en betydelsefull sådan, ska byggas ut för att kunna ta emot fler passagerarfartyg än idag. Den som orkar rekommenderas en vandring ut på den längsta piren, muelle Reina Sofia, som är flera kilometer lång. Vill man halvera promenaden kan man åka taxi ena vägen. Det är fortfarande möjligt att ta sig in i hamnområdet, men skärpta säkerhetskrav kan göra det svårare i framtiden.

Behagligt klimat, lättsam stämning, låga priser och bra nöjesutbud låter ju hur bra som helst, men visst finns det mindre bra sidor. Arbetslösheten är katastrofalt hög, 28%. En lång historia av låg sysselsättning har skapat problem i form av bland annat kriminalitet som illustreras av galler, murar, larm, övervakningskameror och poliser vart man än vänder blicken. Vidare lär det finnas någon sorts lokal matkultur som jag själv inte sett något av annat än i reklambroschyrer och skyltar på restauranger antydande att man någon gång haft en vision om att servera genuin kanarisk mat. Jag kan nästan lova att ingen av stadens restauratörer någonsin öppnat en broschyr av nämnda slag eller ens bläddrat i en kokbok. Inte ens pizza eller hamburgare kan ses som säkra kort om man beställer sådant på ett inhemskt ställe i centrum. I Las Palmas är det spanska som gäller. Många i serviceyrken, exempelvis taxichaufförer, hotellportierer och restaurangpersonal behärskar inget annat språk än modersmålet.

Om man är beredd på allt detta kan man ha en mycket trevlig vistelse i Las Palmas. En bra början är att lära sig några spanska ord och fraser, man behöver inte uttrycka sig akademiskt korrekt för att göra sig förstådd, invånarna är i allmänhet överseende, trevliga och tillmötesgående. Mat kan man köpa i butik och laga själv, eller handla i saluhallen där det bjuds nyfångad fisk, kött, mejerivaror, grönsaker med mera till bra priser. Bra restauranger finns i den gamla stadsdelen, Vegueta, som i sig är värd ett besök oavsett om man är hungrig eller ej.

 

Ser man på!

Vad sägs om att betala 1000 spänn för ett par skitfula glasögonbågar med färgad plast istället för linser? Dagens bluff heter Gunnar Optiks, ett företag som marknadsför hjälpmedel mot “digital vision syndrome”, ett problem som optikern Jeffrey Anschel anser sig ha upptäckt i början av nittiotalet. Den doktorshattsinnehavande optikern förekommer i många pseudovetenskapliga sammanhang och refereras flitigt i Gunnars marknadsföring. Någon beskrivning av hur glasögonen fungerar står inte att läsa någonstans, och någon studie av det nämnda syndromet presenteras inte heller. Det enda försöket till beskrivning av problemet är hämtat från åttiotalet när begreppet “digital” var nytt och svårbegripligt för konsumenter och bildskärmarna så elektriskt laddade att de slet sminket av damerna som satt framför dem: “The eye focuses on the hard edge of an image, but digital images don’t have a clean edge. As a result, the focus drifts forward and back, causing eye fatigue”. (Digitala bilder har inga rena kanter som ögat kan fokusera på). Karln behöver betydligt mer än en doktorstitel för att få mig att gå med på det resonemanget. För att definitivt placera sig i scamvrån har man lagt ut en videosekvens på Youtube där man får någon att prova ett par av brillorna och ge dem godkänt med samma övertygelse som en av terrorister tagen gisslan i en brusig VHS-video hyllande sina plågoandar. 

I sin presentation berättar företaget att idén föddes när hustrun till en fondförvaltare oroade sig över att både maken och den lille sonen stirrade i datorskärmar dagarna i ända. Om det beskrivna problemet verkligen existerar så är lösningen inte att hänga på de drabbade ett par hokus-pokus-glasögon. Det vet företrädarna för Gunnar Optiks. Om man är så naiv att man tror på befängda påhitt som det här så klarar man heller inte att starta och driva ett företag. Så enkelt är det.

Videoklippet  finns här.

 

Fotboll

Häromdan fick jag höra att någon gett offentlig belysning till det faktum att det är fler pojkar än flickor som spelar fotboll. Belysaren utvecklade ett resonemang som ledde till att våra gemensamma resurser borde fördelas på ett sätt som främjar jämlikhet mellan könen. Klokt som bara den, jag är den förste att ställa in mig i ledet. Då utgår jag förstås från att man minskar medlen till pojkfotboll tills jämvikt råder i fråga om balansen mellan aktiva pojkar och flickor. Ju färre som leds in i fotbollsträsket ju bättre. Jag har träffat gamla gubbar som gått miste om allt gott i livet på grund av fixering till fotboll. För att kunna hänge sig till en så tråkig sport måste man tidigt i livet ledas in och indoktrineras i att det är det enda som ger livskvalitet och att man annars hamnar utanför den enda goda gemenskapen. Sedan blir det gängmentalitet, jargong, sprit, våld, slarvig skolgång och ett vuxet liv där karriären slutar innan trettiårsdagen och det enda jobb man får är genom kontakter med likasinnade vilket också fått lokal uppmärksamhet genom tidningen NSD. Det finns inget exempel på en människa som i vuxen ålder blivit intresserad av fotboll. En typisk fotbollsmatch slutar med resultatet 0-0 utan att biljettköparna får några pengar tillbaka. Den frustration som publiken känner på grund av avsaknad av underhållningsvärde kanaliseras genom bärskärkargång på vägen från arenan och ofta även upplopp under själva matchen. Allt detta är kända fakta som trotsas genom bland annat byggandet av nya arenor med hjälp av skattepengar, insamlingar och donationer. Företaget Estrella, som säljer potatischips och dylikt, har offentliggjort att man skänker bort en miljon kronor till fotboll. Gissa vilket märke jag inte köper i fortsättningen.

.

Föredömligt tillmötesgående

”Here you go, Have fun” började epostmeddelandet som i övriga delar bringade mig uppfattningen att avsändaren mer än gärna var behjälplig med att lösa eventuellt tillstötande problem i samband med det arbete som var orsak till att jag tagit kontakt med personen i fråga. Den bifogade filen var så stor att den, även idag, överskrider gränsen för vad många leverantörer av eposttjänster släpper igenom. Bilagan bestod av teknisk dokumentation till ett reparationsobjekt som fanns i min elektronikverkstad. Meddelandet hade skickats från USA vid en tidpunkt då arbetsdagen normalt börjar där och mindre än en timma efter att jag skickat förfrågan. Dessförinnan hade jag väntat ett helt dygn på svar från den svenske generalagenten. Beskedet därifrån var att någon dokumentation, förutom den som var allmänt tillgänglig på nätet, inte fanns att tillgå vilket också ledde till slutsatsen att apparater som man sålde till samma pris som små personbilar skulle kasseras till följd av bagatellartade fel.

Är det verkligen så att nivån på engagemang för det man arbetar med är geografiskt betingad? Jag blir ju alltid bättre bemött och får bättre service i USA än hemma. Jag försöker dra mig till minnes något tillfälle då en svensk aktör kunnat mäta sig med denna amerikan, men det har aldrig hänt. Däremot har det inträffat att svenska agenturer fått avhyvlingar av amerikanska tillverkare just för sin ovilja att tillhandahålla service av det slag som jag beskrivit. För mig mig är det självklart att alltid inventera de möjligheter som finns för att tillgodose mina kunders behov. Det kan inte vara trevligt att gå till jobbet med inställningen att ens månadslön utgör skadestånd för den tid man tvingas sitta av på arbetsplatsen. Den som ser sin situation ur ett negativt perspektiv kommer också att bli en person som verkar för en kontraproduktiv atmosfär i samspelet med kunder och medarbetare. I det här fallet, som bara är ett exempel av många, blev mitt arbete fördröjt med ett dygn och således blev kundens verksamhet lidande på grund av utrustning som inte fungerade. Kundens kapital och arbetsverktyg låg overksamt utan att generera intäkter och någon oskyldig människa kanske upplevde stress och frustration. Allt på grund av att någon kände sig säker på att få behålla jobbet och inkomsten utan att behöva bry sig om varför han eller hon en gång blev anställd. Man möts ofta av attityden att man inte ska göra något som någon annan eventuellt kan uträtta eller som man av någon annan anledning inte är direkt tvungen att ta tag i. Man kan ha åsikter om USA och andra länder, men i det här avseendet är det landet i väster som visar vägen. Om någon tar lärdom av det här exemplet kommer vi kanske lite närmare.

Entonigt klämtar den lilla varningsklockan

Idag när jag handlade mat var det omöjligt att undgå att observera ett sällskap bestående av mor och son där den sistnämnde stod i begrepp att lämna föräldrahemmet. Modern höll en ljudlig lektion om vad som lämpligen skulle inhandlas till det nya hushållet medan sonen oroligt spanade efter bekanta som kunde tänkas förmedla denna pinsamma historia. Du som läser det här tillhör sannolikt majoriteten av nordeuropeer som tycker att det är kul att shoppa, det vill säga byta pengar mot varor. Den som säljer varorna tycker också det är kul, för säljaren tycker dina pengar har ett större värde än varorna du köper. Säljaren har rätt, han, hon, den eller det behöver bara få dig att tro att det är du som gör en bra affär. Om du nyss flyttat hemifrån, börjat tjäna egna pengar eller är bara allmänt naiv kommer här några goda råd:

  • Vinbutelj med guldfärgat nät. Det ser exklusivt ut och jag tror mig veta en grupp av konsumenter som är begivna att köpa dessa flaskor men jag avstår från att nämna vilka som avses med tanke på risken att bli påhoppad av feminister. Det går att ta betalt för kattpiss också bara förpackningen glittrar tillräckligt mycket. Om flaskan är blå gäller samma sak.
  • “Gourmetmörad” Fläsk eller kött som är övermättat med saltvatten. För att binda vattnet till produkten använder man fosfater. E450 och E451.
  • “Högst 5 kg per hushåll”. Andra värdskriget slutade 1945 och då även ransoneringen av livsmedel. En butik har ingen anledning att sälja något till underpris. Knepet är att få dig att köpa 5 kg av något du egentligen inte behöver men som butiken har väldigt mycket av.
  • “5 för 45 kronor”. Samma som ovan, du leds att köpa sånt du inte behöver. Exemplen är många.
  • “Passa på innan prishöjningen”. Bland det mest svamliga när man tänker efter. Om man som säljare upptäcker att priset är för lågt och måste justeras upp så håller man väl käft om det och höjer priset direkt i stället för att basunera ut misstaget och sälja bort varorna till det lägre priset.
  • “Professionell” Om en varas namn eller beteckning innehåller det ordet eller om ordet är stämplat någonstans på produkten så ska man akta sig. Det är med största sannolikhet nåt skräp tillverkat i Kina.
  • Rabattkuponger. Om du någon gång skulle hitta en rabattkupong som gäller för något du verkligen behöver så är det bara att gratulera. Det tråkiga är att rabatten är så marginell att det sällan är värt besväret att lösa in kupongen.
  • Om du får nånting “på köpet” så gäller att du ändå får betala för det och att det aldrig är värt så mycket som säljaren påstår.
  • Om en butikssäljare framhåller en viss modell beror det inte på att det är en bra produkt utan på att säljaren är med i en tävling där den som lurar flest konsumenter vinner en charterresa.
  • “Köp tre klädesplagg, få det billigaste gratis”. Du får alltid betala för allt du köper. Kolla vad du egentligen får för pengarna. Gå sedan till något annat ställe och köp bara det du vill ha.
  • Samma som ovan fast gällande skor. Vem i hela friden köper så mycket skor på en och samma gång, dessutom utan att bry sig om att det är skitkvalite?
  • Om du ser en annons med en vara till verkligt bra pris kommer varan inte att finnas i butiken när du kommer dit. Däremot kommer en slug säljare att rekommendera en liknande fast dyrare produkt.
  • Om en produkt är så dålig att den kvalificerar sig för att säljas i TV-Shop så är den lika värdelös om den säljs i en vanlig butik.

Fler exempel kommer efter hand i kommentarerna nedan. Bidrag mottages med tacksamhet. Rubriken anspelar för övrigt på en rysk folkvisa som ofta sjungs på svenska begravningar med en text som har titeln “En stad ovan molnen”