Löpträning

Satanshelvetesjävlar!!

Jag är allvarligt bekymrad av de nya rön jag precis fått del av. Det har vid några enstaka tillfällen i mitt liv hänt att jag sprungit, d.v.s. att bägge fötterna samtidigt saknat kontakt med marken i samband med förflyttning av den egna kroppen, en möjlighet som evolutionen gett mig för att fly undan faror i form av rovdjur, skogsbrand eller fiender av samma art som mig själv. Det kan inte hållas för troligt att människor någonsin haft som rutin att av egen kraft jaga ifatt och fälla bytesdjur. Elitidrottare med löpning som specialitet får finna sig i att försoffade sällskapshundar med förtjusning springer baklänges i cirklar runt dem när de simulerar slutspurten i en mästerskapsfinal. Jag vet att det finns människor som av fri vilja väljer att springa utan mål, utan att skämmas det minsta och utan att göra någon hemlighet av vansinnet. När jag ser dessa vilsna individer tänker jag på hur synd det är om dem som inte verkar ha råd att skaffa sig en cykel. De springer ju trots allt ofta på asfalterade vägar.

Jag har nu fått reda på att man bör ha utbildning i konsten att springa. Förutom att lära sig det man redan trodde att man kunde, får kursdeltagaren förmåga att finna glädje i flykthandlingen, en sentens som sorterar in rätt högt på min lista av paradoxer.

Jag har alltså sprungit utan att veta vad jag egentligen gjort. Jag saknar löputbildning och har förlitat mig på min egna autodidaktik och nedärvda förmåga. Nåväl. Jag hann till bussjäveln. Och det har passerat tusentals bussar efteråt vid samma hållplats så jag hade inte behövt springa, vilket som bekant är skadligt för hälsan. En stor del av de som söker akut sjukvård gör det som en följd av att de sprungit. Största riskgruppen är de som stannat upp i sin kognitiva utveckling och som följd av det fortsätter att i grupp springa efter en fotboll i vuxen ålder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *