En halv liter skinka, tack.

21 Nov 2010 by Stefan, Kommentera »

I matbutiker anges ofta ett jämförpris på de olika matvarorna. Jag tror till och med att det finns någon bestämmelse eller överenskommelse som manar fram den prismärkningen. Ibland ser man att jämförpriset och styckpriset på exempelvis bröd är exakt samma, betygande de på butiksgolvet ansvarigas ringa engagemang i frågan. Även jag tycker jämförpriset är en dålig ledning i valet av produkt.  Bröd består ju mest av kolhydrater och luft. Bröd som säljs i matbutiker smakar nästan ingenting och den eventuella doften, den blev kvar i bageriet. Det stora och ständigt återkommande bedrägeriet handlar emellertid om de enorma mängder vatten som säljs som kött, fläsk, charkuterier och annat. Ursäkterna för att blanda in vattenbindande medel i köttprodukter är lika dåliga som lögnaktiga; ”bättre skivbaret” ”saftigare” ”stadigare fläsk” etcetera.  Anledningen är i själva verket att man kan ta hutlöst mycket betalt för vatten som köparen tror är kött.  Skivbarheten borde inte vara något problem över huvud taget. Hemma fungerar det alltid med en vass kniv. I industrisituationer kan man förutsätta att man förfogar över skärmaskiner. Beträffande saftigheten så kan man undra när det problemet uppstod, dvs när korna och grisarna blev så torra att man tvingades impregnera köttet med vattenbindande medel i form av fosfater. Stabiliseringsmedel, E450 och E451, kan ha sin rättmätiga plats i produkter av sammansatt kött, t.ex. pressad skinka. Fosfaterna hjälper då till att hålla ihop varan och göra den skivbar utan att den faller isär. Men i exempelvis stekfäsk blir resultatet en vattenpöl i pannan och förkrympta bitar som först kokats i sin egen, onaturliga vätska. Att få någon fason, d.v.s. stekyta, på sån mat är i det närmaste omöjligt. Tipset för idag är alltså att läsa innehållsförteckningar och rata matvaror som innehåller nämnda tillsatser där det inte är befogat.

Svara

Följ mig

Follow Me! Follow Me! Follow Me! Follow Me!